Svensk ordbok 2009, webbversion

stöta u´t verb stötte stött, pres. stöter stöt·er●äv. fast sammansättn., seutstöta 2 få att lämna viss grupp e.d.; ofta genom mobbning e.d. komm.psykol.hon stöttes ut ur gemenskapenstöta ut ngn (ur ngt)sedan 1866Subst.:vbid1-902781utstötande, vbid2-902781utstötning