Svensk ordbok 2009, webbversion
verb stötte stött, pres. stöter
stöt·er●äv. fast sammansättn., seutstöta 2
få att lämna
viss grupp e.d.; ofta genom mobbning e.d.
komm.psykol.hon stöttes ut ur gemenskapenstöta ut ngn (ur ngt)sedan 1866Subst.:vbid1-902781utstötande,
vbid2-902781utstötning